Att skolan är tråkig är roten till mycket skolk
Svenska Dagbladet skriver följande om skolk:
"Skolk kostar. Främst för barnen själva. Som grupp begår skolkare oftare brott och är själva mer utsatta för brott. De är oftare inblandade i mobbning, både som offer och förövare. Och den som inte fullföljer grundskolan får svårt att hitta ett jobb."
Under åren har det talats en del om skolk i media. Det som förundrar mig är varför så lite fokus läggs på skälen till att elever skolkar. Man försöker gärna motivera skolk med att eleverna har andra problem och att skolkuratorer, polis, föräldrar och lärare ska tillsammans lösa detta med eleven i fråga. Visst finns det säkert en del fall som verkligen kräver den formen av stöd, vilket kommunerna bör kunna erbjuda i viss utsträckning, men jag tror att den absoluta majoriteten av skolket har en mycket enklare förklaring, med en mycket enklare lösning. Ungdomar idag har väldigt tråkigt i skolan, och att göra undervisningen mer utmanade och intressant lär ha fler positiva konsekvenser än vad många anar.
Av alla jämnåriga jag har träffat sedan högstadiet började vet jag ingen som aldrig har skolkat. Snarare kan de berätta om hur de stundom hoppat över lektioner, stundom hela skoldagar, för att göra annat som de ansåg vara högre prioriterat; arbeta för att tjäna ihop pengar, delta i kampanjer och andra former av aktiviteter, samt studera på egen hand sådant som man är intresserad av.
I högstadiet hade jag två klasser, på gymnasiet två. I dessa fyra klasser, framförallt den sistnämnda, hörde kollektivt skolk till vardagen. Kompisar bestämde över telefon kvällen innan, eller via sömniga SMS på morgonen, om de skulle gå till skolan eller inte. Somliga har fått för sig att skolk främst hör till de som presterar sämre i skolan och att frånvaron går hand i hand med lägre betyg. Enligt min uppfattning är det helt fel. Snarare kan elever som disciplinärt närvarar varenda lektion trots bristande intresse ha mindre lust att lägga energi på inlämningar och prov och dessutom tappa orken i längden på grund av skoltrötthet.
Jag tror att den största delen av skolket varken har med klasskillnader, sociala omständigheter eller prestationer att göra, utan att de allra flesta elever idag skolkar emellanåt och att den gemensamma nämnaren heter tristess.
För att komma till bukt med detta problem har jag två lösningar. Den första är att krympa bredden och antalet ämnen som elever läser, kanske redan på grundskolan, men framförallt på gymnasiet. I Storbritannien behöver man i sixth form, motsvarande gymnasiet, inte läsa fler än tre ämnen under två år för att vara behörig att söka till universitetet. Jag menar absolut inte att detta är målet, utan vill snarare peka på att båda skolsystemen bör röra sig mot mitten och kanske mötas kring sju till nio ämnen. Med större fokus och möjlighet för eleven att själv välja inriktning och specialisering i sin utbildning ökar också chansen för att han eller hon ska trivas i skolan och vilja ta sig tid att studera.
Utöver större valfrihet bland vad man ska läsa och större fokus på de ämnen man har valt, ser jag det som naturligt att vi bör ha akademiska elitskolor. Det finns redan estetiska elitskolor med speciella antagningar och hård selektering. Varför erbjuds inte samma möjlighet till ungdomar som är speciellt intresserade av akademiska ämnen? På samma sätt som stödundervisning ska vara tillgänglig för de som vill ha det, måste mer avancerad utbildning också vara möjlig att få för elever som är i behov av det. Både hur man lär sig och vad man är intresserad av är högst individuellt. Att blunda för det faktumet och klumpa ihop elever godtyckligt och ge dem janteundervisning som i själva verket inte passar någon, gör ingen lycklig.
Att arbeta för att göra om skolan till att bli mer individanpassad leder till att den allmänna tristessen minskar. Det kommer i sin tur leda till att elever skolkar mindre och lär sig mer. Färre kommer ta studenten med underkända betyg och färre kommer att ha problem med att hitta rätt utbildning efter gymnasiet. Ett minskat antal avhopp och elever som är mer motiverade på universitetet resulterar i högre spetskompetens, bättre forskning och lägre arbetslöshet.
Simon Hedlin Larsson
"Skolk kostar. Främst för barnen själva. Som grupp begår skolkare oftare brott och är själva mer utsatta för brott. De är oftare inblandade i mobbning, både som offer och förövare. Och den som inte fullföljer grundskolan får svårt att hitta ett jobb."
Under åren har det talats en del om skolk i media. Det som förundrar mig är varför så lite fokus läggs på skälen till att elever skolkar. Man försöker gärna motivera skolk med att eleverna har andra problem och att skolkuratorer, polis, föräldrar och lärare ska tillsammans lösa detta med eleven i fråga. Visst finns det säkert en del fall som verkligen kräver den formen av stöd, vilket kommunerna bör kunna erbjuda i viss utsträckning, men jag tror att den absoluta majoriteten av skolket har en mycket enklare förklaring, med en mycket enklare lösning. Ungdomar idag har väldigt tråkigt i skolan, och att göra undervisningen mer utmanade och intressant lär ha fler positiva konsekvenser än vad många anar.
Av alla jämnåriga jag har träffat sedan högstadiet började vet jag ingen som aldrig har skolkat. Snarare kan de berätta om hur de stundom hoppat över lektioner, stundom hela skoldagar, för att göra annat som de ansåg vara högre prioriterat; arbeta för att tjäna ihop pengar, delta i kampanjer och andra former av aktiviteter, samt studera på egen hand sådant som man är intresserad av.
I högstadiet hade jag två klasser, på gymnasiet två. I dessa fyra klasser, framförallt den sistnämnda, hörde kollektivt skolk till vardagen. Kompisar bestämde över telefon kvällen innan, eller via sömniga SMS på morgonen, om de skulle gå till skolan eller inte. Somliga har fått för sig att skolk främst hör till de som presterar sämre i skolan och att frånvaron går hand i hand med lägre betyg. Enligt min uppfattning är det helt fel. Snarare kan elever som disciplinärt närvarar varenda lektion trots bristande intresse ha mindre lust att lägga energi på inlämningar och prov och dessutom tappa orken i längden på grund av skoltrötthet.
Jag tror att den största delen av skolket varken har med klasskillnader, sociala omständigheter eller prestationer att göra, utan att de allra flesta elever idag skolkar emellanåt och att den gemensamma nämnaren heter tristess.
För att komma till bukt med detta problem har jag två lösningar. Den första är att krympa bredden och antalet ämnen som elever läser, kanske redan på grundskolan, men framförallt på gymnasiet. I Storbritannien behöver man i sixth form, motsvarande gymnasiet, inte läsa fler än tre ämnen under två år för att vara behörig att söka till universitetet. Jag menar absolut inte att detta är målet, utan vill snarare peka på att båda skolsystemen bör röra sig mot mitten och kanske mötas kring sju till nio ämnen. Med större fokus och möjlighet för eleven att själv välja inriktning och specialisering i sin utbildning ökar också chansen för att han eller hon ska trivas i skolan och vilja ta sig tid att studera.
Utöver större valfrihet bland vad man ska läsa och större fokus på de ämnen man har valt, ser jag det som naturligt att vi bör ha akademiska elitskolor. Det finns redan estetiska elitskolor med speciella antagningar och hård selektering. Varför erbjuds inte samma möjlighet till ungdomar som är speciellt intresserade av akademiska ämnen? På samma sätt som stödundervisning ska vara tillgänglig för de som vill ha det, måste mer avancerad utbildning också vara möjlig att få för elever som är i behov av det. Både hur man lär sig och vad man är intresserad av är högst individuellt. Att blunda för det faktumet och klumpa ihop elever godtyckligt och ge dem janteundervisning som i själva verket inte passar någon, gör ingen lycklig.
Att arbeta för att göra om skolan till att bli mer individanpassad leder till att den allmänna tristessen minskar. Det kommer i sin tur leda till att elever skolkar mindre och lär sig mer. Färre kommer ta studenten med underkända betyg och färre kommer att ha problem med att hitta rätt utbildning efter gymnasiet. Ett minskat antal avhopp och elever som är mer motiverade på universitetet resulterar i högre spetskompetens, bättre forskning och lägre arbetslöshet.
Simon Hedlin Larsson
Kommentarer
Postat av: Vilmer
Jag tycker detta var väldigt intressant, jag går i skolan och det suger
Postat av: Alex
Håller med. Jag går sista året på gymnasiet och har tagit allt för många dagar hemma, har ändå bra betyg.. Jag och en polare i min klass smsar i stort sätt varje morgon och frågar om vi orkar gå idag eller om det är värt att åka till skolan för 2 lektioner osv.. Lärare bör göra det mer intressant och kanske aktivera ungdomarna i skolan tycker jag. Så att man inte bara sitter där och lyssnar på nått som man inte orkar höra och kanske inte är intresserad av..!
Trackback
